Innan matchen mot Ukraina var det dags för lite kulturella begivenheter med ett besök på det omtalade Guggenheimmuséet som är beläget vid Nervionfloden i centrum av Bilbao. Utanför är byggnaden en rätt så pompös anläggning, men måste medge att byggnaden sitter bra i omgivningen.

Foto: EPA/Luis Tejido

Entrén i byggnaden är också intressant med högt i tak och mycket luft. Inuti är byggnaden fascinerande med många skrymslen och vrån. Men det finns också löjligt mycket utrymme som går helt till spillo.

Den här gången bjöd Guggenheim på analytisk kubism av Georges Braque, konstverk av Yoko Ono och videokonst av någon isländsk jappe som heter Ragnar Kjartansson.

Av de här tre var Braque den klart intressantaste och mest givande. Yoko Onos konstnärliga talanger är inget nytt. Det har man sett förr. Ett schackbräde med enbart vita pjäser! Vow!

Kjartansson bjöd på vad han kallar för isländsk gospel där folk musicerade samma låt i olika miljöer. Inte så superoriginellt.

Summan av det hela var att Guggenheimmuséet i Bilbao säkert lockar till sig turister och konstdiggare. Faktum kvarstår ändå att de flesta besökarna på muséet den här söndagsmorgonen var finländska basketturister som var på plats för att bilda sig en uppfattning om vad det omtalade konceptet går ut på.

Ett museum större än livet är Guggenheim i Bilbao inte. Guggenheim i New York är bättre och jag står fast vid min åsikt att Guggenheim i Helsingfors ryms helt bra in i Kiasma. Någon ny byggnad behövs inte – åtminstone inte med finansiering av skattebetalarnas medel.

Nu är det dags att börja koncentrera sig på Ukrainamatchen som inleds klockan 17. Lite av en måsteseger för Finland. Annars börjar klockorna klämta med tanke på att vara vid liv efter gruppspelet.